2001-04-17
R.I. P.
2010-08-19

Gnista, du anar inte vilket tomrum du lämnat efter dig!!
Aldrig mer ska jag få ha dig bredvid mig i sängen, höra dina små protesterande ljud när du inte får någon uppmärksamhet, din sång när jag kommer hem, känna dig buffa på mig när jag slutar klappa dig eller uppleva alla de fantastiska stunder då vi jobbar ihop…

Du har varit med mig nästan 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året i 9,5 år och att vara utan dig känns som jag tappat en väldigt stor del av mig själv!!
Du var levnadsglad, pigg, och lekfull ända in i det sista och att ta beslutet att låta dig slippa få mer ont av den tragiska bencancer som drabbat dig var kanske inte det svåraste men absolut det smärtsammaste jag gjort…

Älskade Gnista, jag saknar dig så otroligt mycket!!
När du lämnade detta livet började det regna och jag är säker på att det var himlen som grät av glädje för att de fått hem en så fantastisk hund som du…
Jag är säker på att du träffar alla våra andra vänner som redan lämnat oss och att du blir väl omhändertagen!
Jag är otroligt glad över att jag fått lära känna en hund som du och jag hoppas att du haft ett lyckligt liv hos mig!! Du har satt stora avtryck hos massor av människor och hundar i din omgivning…
Du är otroligt saknad av många och du har för alltid en stor plats i mitt hjärta!!
Gnista, jag älskar dig för evigt…

Gnistas Minnesfilm!



Gnista föddes 2001 i Skien/Norge hos Aud o Erling Toften, Kennel Zagal’s.
Tillsammans med sina 2 systrar och 3 bröder, fyllde Gnista sina första 9 veckor med bus och upptäcktsfärder runt Toftens vackra hus.
Sen bar det av utomlands…


Under våra 9 år tillsammans har det inte varit många dagar, som vi inte tillbringat ihop. Jag har alltid haft förmånen att ha Gnista med på jobb och hon har arbetat hårt hon med…
Härjat med soldaterna, hoppat in som reservhund i utbildning, uppfostrat tjänstehundarna och mycket annat smått och gott!

Gnista har fått prova många olika dressyrer. Vi började med lydnad och spår, men fortsatte ganska tidigt med att testa bevakningsdressyr och gå med i Hemvärnet. Hon var med i sitt första Tjänstehunds-SM som 2-åring, men med en orutinerad/toknervös matte blev resultatet därefter. Dock otroligt lärorikt!!
Vi avslutade bevakningsdressyren 2005 med vårt 3:e SM och skottproblem…
Under denna perioden körde jag också en del sök och tävlade henne i en elitklass med certpoäng.

Eftersom skottberördheten satte käppar i hjulet för tävlandet, blev det ett tävlingsuppehåll på 2 år med skotträning och annan dressyr.
Vi kom i kontakt med Blekingepolisen och tränade en del tillsammans med dem… Kontrakterade oss som eftersöksekipage med frisökande hund och blev inkallade på ”skarpa uppdrag” ett par gånger. Detta var väldigt lärorikt och otroligt roligt!!
Gnista fick tyvärr problem med ett muskelfäste i bakbenet och klarade sedan inte av det hårda arbete som eftersöket kräver…

Vi har också testat lite grunder i preparatsöket och tycker båda att det är roligt att prova på något nytt!!

Vi övervann skottproblemen och kom åter ut på tävlingsbanan igen 🙂
Härliga Gnista fortsatte göra fina resultat. De första gångerna på tävling hoppade i över momentet “platsliggning”, men efter ett tag fick hon tillbaka självförtroendet på lydnadsplanen.
Vi kunde då även lägga in “platsen” och hon tackade med att ta ett “SpårhundsChampionat” och göra fina resultat 🙂

Gnista är en otroligt positiv och glad hund. Hon älskar människor och ställer alltid upp på sin mattes alla påhitt!!
Hennes fina samarbetsvilja, stora kamplust och goda koncentration gör henne till en riktigt trevlig hund att jobba med…

Nu har Gnista tyvärr fått problem med höfterna och får därför lägga “tjänste-tecknet på hyllan” efter en otroligt rolig och lärorik karriär!!
Hon fick dock lämna tävlingsbanan med flaggan på topp…
Sitt bästa resultat med 605,25 poäng och en heroisk insats med ett tufft spår!!
Vad jag kommer sakna min trotjänare på tävlingsbanan, men även om inte kroppen håller för tävling så kommer vi givetvis ha många trevliga stunder kvar med träning och annat bus 🙂


Gnista har varit ”räddaren i nöden” flera gånger…
Här är ett exempel;

Jag hade parkerat långt ut i skogen och gick en promenad medan spåret låg till sig…
Givetvis inte på stigarna utan huller om buller, åt lite blåbär, funderade och annat viktigt 😉
Nyckelknippan hade jag i handen och bilnyckeln satt i en karbinhake…
Väl tillbaka till bilen var bilnyckeln borta!! Bilen låst och telefonen i bilen…
Jag hade att välja mellan att promenera hem eller leta efter nyckeln!
Jag och Gnista letade en hel timme och var nära på att ge upp.
Jag tog bara en sista runda ner mot sjön…
Plötsligt kom Gnista springande mot mig och i munnen hade hon nyckeln!! Det var en mycket förvånad Gnista som överöstes med beröm och kramar… Matte var överlycklig!!
Det var ju bara en nyckel?!